Direktlänk till inlägg 15 januari 2015

Min överanalyserande hjärna del 1.

Av Linda Ljung - 15 januari 2015 16:43

Eller egentligen inte. Eller jag vet inte. Fått prata med min läkare idag men hjälp vad det kändes jobbigt. Det verkade nästan lite som att han tyckte att jag var jobbig som kontaktade honom. Jag vet inte riktigt, men jag KAN inte slappna av helt med läkaren som jag kan med psykologen (och nu även kbtaren). Jag ska på kbt imorgon, som tur är, så jag ska ta med mig alla anteckningar från dagen till henne. Och försöka förklara. Återigen. Det är fan svårt, för jag VILL verkligen inte få min misstamke bekräftad, samtidigt som jag egentligen inte vill något hellre än att äntligen få kunna sätta ORD på hur jag har haft det hela livet. Att det pendlande i humör och depressiva perioder inte BARA var "egentlig depression(hatar hatar HATAR)" utan gensvar på maniska perdioder. Jag har inte TÄNKT tanken på det ens innan, för jag levde ju med MIN verklighet varje dag, och jag reflekterade aldrig över att min verklighet kanske var fel. Svårt att förklara som sagt, men häng med, det FINNS en poäng med det här svammlet, någonstans.. Vi ska bara hitta det. Och nu tappade jag tråden, rereading!

När jag sökte hjälp första gången så sökte jag för depression för jag trodde genuint att MITT sätt att tänka på var hur ALLA andra också tänkte. Så det är klart, då sätter den läkaren in behandling mot depression och jag blir nöjd-ish till slut. Tro fan att jag ska SLUTA med medicinerna mot depressionen, UTAN att ha pratat med läkare om det innan, för jag mådde ju SÅ BRA helt plötsligt och "nej jag behöver inte antidepp längre, jag är frisk nu" FÖR ATT LOGISKT? Och så tuffade jag på ett rätt bra tag.. Jag minns faktiskt inte hälften av sakerna jag gjorde under den här tiden, och det är inte bara för att jag har teflonminne, det är för att jag var övertygad om att jag var botad. Tro fan att jag blev ledsen, besviken, arg och bara alldeles jättedeprimerad när jag blev deprimerad IGEN rätt snart efter att jag trappat ner på medicinerna(min tanke var att jag skulle trappa ner först och SEN sluta helt, men det hann jag inte)? Men inte ens DÅ funderade jag på att jag har agerat dumt när JAG tog beslutet att jag var frisk nog att trappa ner och sluta på medicinerna. KBT på vårdcentralen gav mig inget, för vi behandlade fel symptom. Jag vet faktiskt inte VEM jag ska skylla på, mig som lyckades manipulera terapeuten omedvetet, eller henne, som inte lyckades se igenom manipulationen, men det kan kvitta för jag slutade gå dit, återigen på eget bevåg. Kort därefter ringde jag själv till den mottagningen jag går till nu, och sa att jag behövde hjälp och jag hade försökt på vårdcentralen men dom kunde inte hjälpa mig så nu var jag tvungen att ta tag i det själv. Fortfarande trodde jag mer att det var.. FAN nu tappade jag tråden helt. Skriver mer när jag hittat tråden igen.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Linda Ljung - 31 juli 2016 12:11

Jag vill jättegärna göra mer saker, men jag orkar oftast inte. Det har absolut inget med lathet att göra, ovilja att träffas eller att jag inte tycker om dig. Det handlar helt enkelt om att jag inte har någon energi över. Jag vet att det har varit så...

Av Linda Ljung - 12 juli 2016 15:46

Precis hemkommen från läkarbesök, domen löd som följande: fortfarande bipolär, och den diagnosen har fått en namngiven kompis nu som heter ADD. Yäy, verkligen, jag hoppar HÖGT av glädje.. Ska återgå till att käka Fluoxetin igen för att få komma upp l...

Av Linda Ljung - 2 maj 2016 04:28

Ny natt, samma problem. John Blund verkar hata mig. Seriöst alltså, den mängden inlägg jag gjort om just mina sömnproblem är fan sorglig, och jag är så less på det nu att jag skulle kunna skrika rakt ut, MEN det gör jag inte, då jag har min sovande f...

Av Linda Ljung - 30 april 2016 11:04

Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss*    Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna...

Av Linda Ljung - 30 april 2016 02:40

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfa...

Ovido - Quiz & Flashcards