Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss* 

Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna någon gång mellan halv fem och fem. Sen upp igen halv tio, inleder dagen med tomhet, som övergår i ångest, pendlar tillbaka till tomhet och sen ångest igen. Det är rätt förvirrande att i ena stunden känna hela världens samlade smärta, för att i andra stunden känna absolut ingenting.

Att försöka hänga med i svängarna är rent ut sagt lönlöst, JAG hänger inte med i mina svängar alla gånger, så varför skulle andra kunna hänga med? Någon som vill ha lite humörsvängningar förresten? Säg till mig då, jag ger gärna bort mina...

Nej, försöka peppa upp mig lite nu kanske, jag har en dag att ta mig igenom. Som tur är så behöver jag inte försöka klara dagen själv, Mannen finns vid min sida <3

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfarande är vid fullt medvetande.. Och blir sorgligt nog bara piggare och piggare *suck*

Vridit och vänt på mig till förbannelse under hela tiden också, jag vet fortfarande inte om Mannen vaknade av det eller om han pratade i sömne, för efter en av mina lite mer livliga vrid-och-vändningar så vänder han sig mot mig, säger något som jag uppfattade som "Bra att du lootar!"(med sarkasm) följt av vad jag uppfattade som "du måste loota grottan". Jag kan ha hört fel, det KAN ha varit en uppmaning om att sluta vrida på mig hela tiden. Får fråga honom när han vaknar helt enkelt.

Men jaha, vad gör man nu då? Ska iväg på släktträff om lite drygt 9 timmar, någonstans där innan det skulle det vara rätt bra med iaf en timmes sömn.. Kakor skulle jag bakat dessutom, det kom jag på strax innan jag bestämde mig för att gå upp ur sängen och erkänna mig besegrad, så naturligtvis kom det en liten ångestattack och hälsade på också, följt av lite mer ångest och trashtalk om mig själv, av mig själv. Eller ja, det är den Onda sidan i huvudet som står för allt trashtalkande, den snälla sidan verkar ha tagit sina sömntabletter, för jag fick möta det ondskefulla fanskapet utan backup..

Hej hopp eller nått..