Det hela började för 13 år sedan då jag var en sprallig 17-åring med ärrad själ och dåligt självförtroende, och han var en 18-årig hunk med lika ärrad själ. Varmt bruna ögon, ett leende att dö för och med den mest underbara personlighet jag någonsin stött på. Kontakten inleddes med ett oskyldigt första meddelande på ett internetcommunity (vi debatterar fortfarande om vilket), som med största säkerhet handlade om hur jag beundrade hans tatueringar och piercingar...

Kontakten på internet övergick vad jag kan minnas rätt fort till att bli telefonkontakt, vi klickade helt enkelt! Jag tyckte om honom redan från första stund, vi hade sjukt roligt när vi pratade MEN våra samtal kunde även vara väldigt djupa, men iom det dåliga självförtroendet så trodde jag inte att jag hade ens en liten chans där.. Inte till att bli något mer än vad jag redan var, en vän. Han blev min bästa vän, min närmsta vän, det fanns inget jag inte kunde berätta för honom och han dömde mig ALDRIG!

Vi tappade kontakten i omgångar under årens gång, men varje period då vi pratade intensivt över telefon så väcktes alltid känslorna till liv direkt, från att ha legat och slumrat under radiotystnadens längd.

Det pratades varje gång om att vi skulle ses irl, men något kom alltid i vägen tyvärr. Efter 13 års tid av nära vänskap med sporadisk kontakt så kom vi ÄNTLIGEN till skott att träffas. Det var en väldigt nervös Linda som hämtade upp en lika nervös Henke på Malmö centralstation tidigt en kylig höstmorgon, och trots att nervositeten till en början gjorde att jag kände mig lite tafatt och bortkommen, så fanns det ändå en fullkomlig naturlighet över att befinna mig i hans närhet, så nervositeten släppte hyfsat fort. Sen att samtalet flöt på när nervositeten började släppa gjorde bara att den känslan förstärktes ytterligare, och jag var så jävla tacksam! Det är liksom en sak att att ha en connection över telefon, men att behålla samma connection irl, DET är inte helt vanligt!

Vi höll relationen fortsatt vänskaplig, av olika anledningar, och jag förvånades hela tiden över hur fullkomligt naturligt det kändes att ha någon i mitt hem, någon som stått mig så nära under så många år, men som på ett sätt ändå var något av en främling för mig. Det är de där små sakerna som man märker av när man umgås intensivt med någon som kan hjälpa eller stjälpa när dom upptäcks, och på ett sätt väntade jag bara på att det skulle dyka upp någon, men nej. Ingenting, inte ens ett uns av irritation när du fes på mig ;) (gör helst inte om det bara, jag tvingas ge igen isf)

Nu är vi där vi är, och ja, det HAR gått väldigt fort framåt i planer och hela baletten, men när man VET så vet man. Jag har älskat förut, men inte så här intensivt eller rent, han var pusselbiten som saknades för att jag skulle kunna börja se helheten i livets pussel, han är orsaken att jag numera har en förhållandevis positiv syn på framtiden och på livet i allmänhet.

Ja, jag vill härmed skrika ut min kärlek till min underbara bästa vän, min pojkvän och älskare; Henke! Det är du och jag mot världen älskling, tillsammans rider vi ut alla stormar som kommer i vår väg och tillsammans tacklar vi livet med vad allt det innefattar.

//Din Linda, jag älskar dig <3

Den här videon ger en bra bild av hur en depression kan yttra sig, hur den kan kännas och hur man som anhörig kan erbjuda sin hjälp på ett sätt som ni båda mår bra av, all hjälp är tyvärr inte lika bra som annan hjälp.

http://ed.ted.com/lessons/what-is-depression-helen-m-farrell?platform=hootsuite

*snyft* Random pucko på internet tycker inte om mig, nu måste jag genast sätta mig i ett hörn, lyssna på My Chemical Romance och skära mig i armarna samtidigt som jag pressar fram en liten tår *snyftar hela vägen till hörnet*

(Det är väl MCR som emos lyssnar/lyssnade på?)

Hur som, ja jag har lyckats kränka EN människa idag med följande bild

Då undrar jag, vad är så kränkande med att påtala att riktiga män INTE utnyttjar en tjej som är full? Är det mer manligt att brutalknulla henne i alla tänkbara hål kanske?

Jag har varit med om detta EN gång (att vara full som en gurka och få förbli oknullad alltså), och jag hävdar FORTFARANDE att mannen i detta fall är och alltid har varit just "en riktig man".

Jag bodde ihop med en väninna vid tidpunkten och skulle träffa en nätvän för första gången(som jag dessutom var löjligt kåt på). Vi drog till Fagans, en irländsk pub i Malmö, och jag var så jävla NERVÖS så jag råkade visst hinka i mig liiiiiiite för mycket alkohol, lägg sen till att vi hade ett gäng danskar till bordsgrannar som bjöd på shots typ var femte minut (kändes det som). Så pass att jag spydde på Fagans toalett, däckade och blev väckt av knackningarna från andra gäster som tydligen behövde använda toaletten (min värsta fylla EVER) och efter det minns jag inte vidare mycket mer än att vi gick därifrån, vi kom till nått kebabställe nere vid stationen, jag blir itvingad en korv som jag resolut kräks upp igen så fort den nått magsäcken, och därefter är det svart.

Morgonen därpå vaknar jag upp med världens jävla baksmälla, bredvid min nätvän, i bäddsoffan som jag använde som säng. Jag hade INTE samma kläder som kvällen före, så min första tanke var att "jaha då har jag fylleknullat någon IGEN men minns det inte, FAAAN DÅ!"

Men icke sa Nicke, som den gentleman C är så hade han klätt mig i sovvänliga kläder, hällt ner mig i sängen och stoppat om mig och sen krupit ner bredvid mig FÖR ATT SOVA!

Ja vi har fortfarande sporadisk kontakt idag och jag räknar än idag C som en av mina närmsta vänner trots att vi hörs av kanske en gång/år, MEN vi hade inte varit vänner idag om han knullat mig den kvällen för det hade varit sexuellt utnyttjande på gränsen till våldtäkt.

DÄRFÖR valde jag att dela den aktuella bilden, men det gör mig till sexist tydligen ^^ Men då får jag väl fortsätta att vara en sexistisk idiot då, jag kan leva med det ^^

For you, there'll be no more crying,
For you, the sun will be shining,
And I feel that when I'm with you,
It's alright, I know it's right
To you, I'll give the world
to you, I'll never be cold
'Cause I feel that when I'm with you,
It's alright, I know it's right.
And the songbirds are singing,
Like they know the score,
And I love you, I love you, I love you,
Like never before.
And I wish you all the love in the world,
But most of all, I wish it from myself.
And the songbirds keep singing,
Like they know the score,
And I love you, I love you, I love you,
Like never before, like never before.

Like never before..