Sådan HÄR feminism är jag HELT bakom! DETTA är vad feminism bör behandla, detta som en viktigare fråga än vad ett bageri väljer att kalla sin semla för. Slapp dom för våldtäkt mot barn pga "väluttvecklad" kropp kontra att få visa bara bröst på badhus? För det är bra att vi är tydliga med prioriteringarna. Eller hur?

Och inte det minsta jävla sömnig, fint det! Så okej, 7,5 mg Imovane knockar mig inte längre, tur att jag ska till min läkare på måndag! Skulle kanske ringa och konsultera imorgon, så att jag får sova i helgen iaf?

Eller inte sömnig, jo egentligen VILL jag inget hellre än att sova MEN huvudet vägrar hålla tyst! Jag kan inte ens greppa några av de slingriga tankarna som far runt likt inoljade ålar, minsta lilla jag försöker så försvinner den ur räckhåll, där den vänder sig och räcker tunga åt mig... Jävla skitålar!

Min första spontana tanke var "fan min vardag är mer strukturerad än det här mötet", vilket är ett fruktansvärt dåligt omdöme då jag knappt klarar ut min vardag utan hjälp. Ungefär 15 minuter in i mötet tappade jag fokus pga att det var just så ostrukturerat och flummigt, det kändes inte som att det fanns någon egentlig mening med att sitta där, och informationen vi fick var flytande, väldigt vag kände jag och massvis med högtravande ord som "vanligt folk" inte riktigt hänger med i. De frågor jag ville ställa blev inte ställda, för jag kände verkligen inget förtroende för dessa psykologer. Faktum är, det kändes lite som att vi satt med under ett klubbmöte för psykologklubben för inbördes beundran, och att det inte alls handlade om det kallelsen utmålat. Tanken var att ge information om just bipolär sjukdom, hur den kan yttra sig, vad man som anhörig kan titta efter, hur man som sjuk ändå ska kunna leva ett relativt normalt liv och vad man kan göra själv för att minska skoven, men jag upplevde det som att vi var på syjunta, det skulle skämtas hit och dit och den information som ändå fanns i materialet överskuggades av så mycket annat. Seriöst alltså, att ha en så ostrukturerad mötesplan funkar inte för mig, och jag kan knappast tro att andra som lever med bipolär sjukdom har annat att säga om just hur viktigt det ändå är att hålla saker strukturerade. 

Under mötets gång kände jag hur jag svävade bort i skallen, vid ett tillfälle när det blev för mycket ljud svävade jag bort på riktigt, jag var där liksom men jag fixade inte att hantera alla intryck så "jag" flöt iväg i en skyddande bubbla. Lite för att inte tappa kontrollen över mig själv. Eller jag vet inte, jag blev bara helt distansierad och sjönk in i mig själv. Läskigt när det bara kommer sådär, det går inte att styra över det riktigt.

Men nej, det märks kanske på det här inlägget hur påverkad jag blev av flummigheten på mötet, för min hjärna har typ stängt av nu och det är sjukt svårt att hålla fokus på vad jag pratar om...

För att kort sammanfatta, mötet var en besvikelse och jag känner ärligt talat att jag kan hitta bättre och mer strukturerad fakta om min sjukdom på Wikipedia.... Vilket för er som inte känner mig bör läsas med en STOR portion ironi då Wikipedia INTE är en tillförlitlig källa..

Nervös. Förväntansfull. Spänd. Lite orolig över hur de andra i gruppen ska vara. Kl 17 idag får jag se vad det är för grupp. Jag hoppas så klart på att det är schyssta människor i gruppen, men min tilltro till mänskligheten är inte helt stabil. Jag vill gärna tro det bästa om alla, och försöker att göra det, men kan ändå inte rå för att tankar löper amok. Paranoia över vad de andra tänker, tycker, egentligen menar etc. Sjukt jobbigt!

Och ner som en kanonkula... FAN vad jag hatar dessa jävla svängningarna! Dagen började bra, jag mådde faktiskt bra, men nu? Nu önskar jag att klockan blev mycket nog att lägga mig redan.. Nej, det fåtal planer jag typ hade för dagen ställer jag härmed in, jag kommer INTE att vara kontaktbar så det är inte lönt att ens försöka ringa mig, för jag orkar inte. Jag vill inte ha med människor att göra så bara låt mig vara. Nej det är ingen som varit dum vid mig, jag har bara tappat all jävla lust till något. Så nu vet resten av världen om det också. Återigen, leave me the FUCK alone, att få samtal, meddelanden eller sms när jag är i det här tillståndet gör verkligen bara att jag drar mig undan ännu mer, känner mer avsmak för ALLT som har med mänsklighet att göra och gör mig bara så in i helvetes avigt inställd till allt och alla. Nej, jag tänker inte göra något dumt, jag behöver bara "ladda om".

På helt eget bevåg har jag nu spenderat nästan en timme i badrummet, och sorterat ut i badrumsskåpet, skrubbat ALLA ytor i skåpet med en gammal tandborste, slängt en jävla massa skit som bara samlat damm och organiserat saker fint! Förra året hade det känts som en omöjlig uppgift, tänk ändå vad tre månader kan göra för ens mående... För idag, just idag, mår jag nog faktiskt jävligt bra! Åter till städningen nu, PING!

Idag tänkte jag behandla en fråga som många anser att jag egentligen inte "har lov" att uttala mig om då jag själv inte är invandrare. Vad många av er inte vet är att, jo det är jag visst. Tredje generationens invandrare faktiskt, då mormor och morfar invandrade från Danmark och flyttade till Sverige. Årtal, orsak etc har jag NOLL koll på, MEN jag är alltså delvis invandrare jag också. Men det får jag inte kalla mig eftersom jag är vit, och därför lätt uppfattas som helsvensk och rasistisk. Då vill jag ställa frågan; Har jag blivit utsatt för förtryck av andra svenskar när dom påpekat att "det där kan du inte säga något om, du är inte invandrare själv"?

Vi tar det ett steg längre och tittar på dom som invandrat från Polen, Finland, Estland och egentligen alla andra länder där "ursprungsfärgen" på ett folk är ljushyad. Är dom inte heller invandrare då? Krävs det brytning, annan hudfärg och helst ett annat språk för att man ska klassas som invandrare? Vem är det som GÖR dessa klassuppdelningar? Ja inte fan är det jag, och det är just därför jag frågar. VEM är det som säger att jag INTE är invandrare? Är det för att jag är vit? Kan jag bara vara invandrare om jag har en mörkare hudton? Om jag talar med brytning? Är jag invandrare då? Eller jag kan aldrig ses som invandrare? Är det inte DETTA som är rasism? Det är det i min värld iaf..

Ja, jag VET att det är lättare att SE om någon är invandrare på hudfärgen, men helt ärligt, jag anser att det är helt uppåt väggarna galet att den ena, i detta exempel jag, INTE är invandrare FÖR ATT JAG ÄR VIT medan Abduhl som är mörk som choklad, ja HAN kan man SE att han är invandrare. Fast va? Abduhl har bott i Sverige i hela sitt liv, talar PERFEKT svenska och det har hans familj gjort i flera generationer innan, men han är ÄNDÅ fortfarande invandrare för att han är MÖRKHYAD. Detta är OCKSÅ rasism.

Att uttala sig det minsta negativt om invandring när man själv är vit invandrare, fy fan vad skit man får! 

Och till er som påstår att "det är inte att vara invandrare när du har dina rötter i Danmark", ehm jo? Senast jag kollade så var Danmark ett annat land än Sverige, bara för att jag bor i Malmö och har Köpenhamn ca 30 minuter bort med tåg så är det likväl ETT ANNAT LAND. Alltså ÄR jag invandrare, om än "bara" tredje generationens.

Argumentet att "du får inte uttala dig i frågan för du har inte varit där själv" är sååååå uttjatat och sååååå jävla dåligt. Jag var inte med i koncentrationslägren på Hitlers tid, men jag har ÄNDÅ en åsikt om den perioden, och alla hemskheter som hände. Men just det, jag var inte där så jag får inte uttala mig. (För övrigt önskar jag att jag kunde återuppliva Hitler så att jag kunde terrorisera honom med att trycka upp ananas i röven på honom dagligen).

HBTQ-frågor är en annan het potatis, där jag faktiskt har fått höra rakt upp och ner att "du har ingen rätt att uttala dig om detta för du tillhör inte den kulturen". Ehm, jo? Från början, på den tiden det "bara" var HBT stod förkortningen för Homo-Bi-Trans. Jag tillhör den bisexuella klicken, hör och häpna! Men jag får BARA ha en åsikt om jag FÖRST går ut med att "Jo men jag som bisexuell". Vad fan har min sexualitet att göra med mina åsikter och tankar? Varför ska jag behöva försvara min rättighet till att uttrycka mig? Ja, jag SER väl kanske inte så bisexuell ut, men jag ser å andra sidan inte ut som en stereotyp invandrare heller...

Nej, nu har jag varit filosofisk så det räcker, dags för pärleri!