Har du någonsin upplevt ångest?

Nu pratar jag inte om ångesten man kan få om man är 5 minuter sen till jobbet, eller över vad du ska laga till middag. Jag pratar om den typ av ångest som får bröstkorgen att kännas på tok för liten, där hjärtat rusar och bultar som om det var på väg ut ur bröstet, du hyperventilerar och tror att du ska kvävas, då du ligger i en gråtande liten hög på golvet och inte vill något annat än att försvinna från denna jord? Att vad som helst hade varit att föredra över detta helvete, att döden känns mer lockande än livet?

Jaså det har du inte? Först och främst, fy fan vad skönt för dig!

Att leva med ångest är långt ifrån en dans på rosor, det är inte inbillning från vår sida, och det är enormt jävla sårande och förminskande när någon inte tar dig på allvar, när man får höra saker som "äsch, det är väl inte så farligt, det är bara att göra det!". Saker som många friska tar för givet kan vara en omöjlig uppgift för någon med ångest, exempelvis att: ringa myndigheter, söka jobb, gå till läkare, be om hjälp etc. Listan kan göras LÅNG!

Försök att hålla det faktumet i åtanke innan ni öppnar munnen nästa gång, för det kan räcka med ETT litet ord för att hela karusellen ska startas, och i värsta fall blir det droppen som överfyller livets bägare, och så har man en person mindre i världen.. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill jättegärna göra mer saker, men jag orkar oftast inte. Det har absolut inget med lathet att göra, ovilja att träffas eller att jag inte tycker om dig. Det handlar helt enkelt om att jag inte har någon energi över. Jag vet att det har varit så...

Precis hemkommen från läkarbesök, domen löd som följande: fortfarande bipolär, och den diagnosen har fått en namngiven kompis nu som heter ADD. Yäy, verkligen, jag hoppar HÖGT av glädje.. Ska återgå till att käka Fluoxetin igen för att få komma upp l...

Ny natt, samma problem. John Blund verkar hata mig. Seriöst alltså, den mängden inlägg jag gjort om just mina sömnproblem är fan sorglig, och jag är så less på det nu att jag skulle kunna skrika rakt ut, MEN det gör jag inte, då jag har min sovande f...

Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss*    Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna...

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfa...