Ny natt, samma problem. John Blund verkar hata mig. Seriöst alltså, den mängden inlägg jag gjort om just mina sömnproblem är fan sorglig, och jag är så less på det nu att jag skulle kunna skrika rakt ut, MEN det gör jag inte, då jag har min sovande fästman bredvid mig. Tror inte att Han hade uppskattat en skrikande väckning, speciellt inte när Han själv har problem att somna.

Istället tänkte jag skriva av mig lite, men det finns ett problem; jag kan inte. Jag har en mental spärr som kickar igång i princip varje gång jag vill lyfta ämnen som har lämnat djupa sår inom mig. Sår som jag trodde var läkta så pass mycket att jag skulle slippa ångesten. Men icke, jag hade SÅ fel att jag bröt ihop fullkomligt i lördags.. Att falla ner på knä för att benen inte bar mig längre, och att sen slå händerna om bakhuvudet och hyperventilerande böja mig fram över knäna för att göra mig så liten och osynlig som möjligt, med tårarna forsande och en stark önskan att få försvinna, det är en speciell känsla... Och där satte den mentala spärren in.. Jag har SÅ mycket mer jag vill få ur mig, så mycket ilska och sorg över sakerna jag fått erfara, saker jag inte haft kontroll över, saker som FORTFARANDE styr delar av mitt liv...
Sedär, jag fick ur mig lite till ändå. Tog mig bara 2 timmar att skriva "allt"...

Som avslutning på detta ganska deprimerande inlägg tänkte jag förgylla texten med att berätta att Mannen officiellt blev min fästman igår! Min fina, underbara blivande make <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill jättegärna göra mer saker, men jag orkar oftast inte. Det har absolut inget med lathet att göra, ovilja att träffas eller att jag inte tycker om dig. Det handlar helt enkelt om att jag inte har någon energi över. Jag vet att det har varit så...

Precis hemkommen från läkarbesök, domen löd som följande: fortfarande bipolär, och den diagnosen har fått en namngiven kompis nu som heter ADD. Yäy, verkligen, jag hoppar HÖGT av glädje.. Ska återgå till att käka Fluoxetin igen för att få komma upp l...

Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss*    Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna...

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfa...

Har du någonsin upplevt ångest? Nu pratar jag inte om ångesten man kan få om man är 5 minuter sen till jobbet, eller över vad du ska laga till middag. Jag pratar om den typ av ångest som får bröstkorgen att kännas på tok för liten, där hjärtat rusa...