Senaste inläggen

Av Linda Ljung - 31 juli 2016 12:11

Jag vill jättegärna göra mer saker, men jag orkar oftast inte. Det har absolut inget med lathet att göra, ovilja att träffas eller att jag inte tycker om dig. Det handlar helt enkelt om att jag inte har någon energi över. Jag vet att det har varit så här länge, men jag vet också att jag har blivit bättre. Tidigare har jag knappt klarat att ens komma ur sängen, jag har gått dagar utan att duscha då det känts som ett alldeles för stort projekt, jag har saknat ork att bry mig om mig själv alls. Dagar utan att äta trots en full frys, veckor utan att prata med någon. Listan kan göras lång..
Nu kommer jag ur sängen utan problem i stort sett varje dag, jag duschar dagligen (nåja, nästan) och jag har så smått börjat intressera mig för livet igen. Dock är det svårt att komma tillbaka efter att ha levt som jag gjort, men jag gör verkligen mitt bästa för att fungera igen.
Just nu tampas jag med att få rätsida på dom ätstörningar jag har haft till och från hela livet (nej det ÄR inte normalt att pendla i vikt som jag gjort), jag har börjat på en "ny" medicin (fluoxetin igen) och känner av insättningen, jag har även fått diagnosen ADD och fått medicin för det som jag ska börja ta igen efter ett besök hos min nya specialist. Jag testade ADD-medicinen i två dagar men vet inte riktigt om jag vågar köra igång två insättningar samtidigt, speciellt inte som jag har haft ett gäng otrevliga reaktioner på den såsom ökad oro, hjärtklappning, diarré, skakningar och bara allmänt blä. Dessutom ger BÅDA medicinerna minskad aptit, så kampen mot ätstörningen blir så mycket mer krävande. Jag har ingen aptit alls nu och har inte haft det på väldigt länge, jag försöker att tvinga i mig mat dagligen och de flesta dagarna lyckas jag. Vissa dagar kan jag äta flera små mål om dagen (några tuggor där, några tuggor här) medan jag somliga dagar inte ens kunnat tvinga i mig lite filmjölk utan att det kommit upp igen.
Samtidigt försöker vi få igång hållbara rutiner här hemma, och även det tar på krafterna.
Jag är ledsen att jag inte orkar träffas, men med den limiterade mängd energi jag har är jag tvungen att välja mellan vilka saker jag kommer orka med och vilka saker som kommer slå ut mig. Det är inte personligt, jag försöker bara att tänka på vad som är bäst för mig. Mår så vara att det är egoistiskt, men jag är hellre det än totalt utslagen eller död.

Av Linda Ljung - 12 juli 2016 15:46

Precis hemkommen från läkarbesök, domen löd som följande: fortfarande bipolär, och den diagnosen har fått en namngiven kompis nu som heter ADD. Yäy, verkligen, jag hoppar HÖGT av glädje.. Ska återgå till att käka Fluoxetin igen för att få komma upp lite så jag kan slippa känna mig som ett tomt skal, samt Conserta för ADD:n. Lamotriginen är HELT ute ur bilden, vilket jag bara är glad över då det enda den tillförde var biverkningar. Önskan om att få vara medicinfri är fortfarande stark, men jag får väl försöka bli överens med tanken på att faktiskt behöva käka austronatmat resten av livet *suck*

 

Nej, lite monsterslakt nu för att göra något annat än att deppa ihop fullkomligt kanske?

Av Linda Ljung - 2 maj 2016 04:28

Ny natt, samma problem. John Blund verkar hata mig. Seriöst alltså, den mängden inlägg jag gjort om just mina sömnproblem är fan sorglig, och jag är så less på det nu att jag skulle kunna skrika rakt ut, MEN det gör jag inte, då jag har min sovande fästman bredvid mig. Tror inte att Han hade uppskattat en skrikande väckning, speciellt inte när Han själv har problem att somna.

Istället tänkte jag skriva av mig lite, men det finns ett problem; jag kan inte. Jag har en mental spärr som kickar igång i princip varje gång jag vill lyfta ämnen som har lämnat djupa sår inom mig. Sår som jag trodde var läkta så pass mycket att jag skulle slippa ångesten. Men icke, jag hade SÅ fel att jag bröt ihop fullkomligt i lördags.. Att falla ner på knä för att benen inte bar mig längre, och att sen slå händerna om bakhuvudet och hyperventilerande böja mig fram över knäna för att göra mig så liten och osynlig som möjligt, med tårarna forsande och en stark önskan att få försvinna, det är en speciell känsla... Och där satte den mentala spärren in.. Jag har SÅ mycket mer jag vill få ur mig, så mycket ilska och sorg över sakerna jag fått erfara, saker jag inte haft kontroll över, saker som FORTFARANDE styr delar av mitt liv...
Sedär, jag fick ur mig lite till ändå. Tog mig bara 2 timmar att skriva "allt"...

Som avslutning på detta ganska deprimerande inlägg tänkte jag förgylla texten med att berätta att Mannen officiellt blev min fästman igår! Min fina, underbara blivande make <3

Av Linda Ljung - 30 april 2016 11:04

Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss* 


Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna någon gång mellan halv fem och fem. Sen upp igen halv tio, inleder dagen med tomhet, som övergår i ångest, pendlar tillbaka till tomhet och sen ångest igen. Det är rätt förvirrande att i ena stunden känna hela världens samlade smärta, för att i andra stunden känna absolut ingenting.

Att försöka hänga med i svängarna är rent ut sagt lönlöst, JAG hänger inte med i mina svängar alla gånger, så varför skulle andra kunna hänga med? Någon som vill ha lite humörsvängningar förresten? Säg till mig då, jag ger gärna bort mina...


Nej, försöka peppa upp mig lite nu kanske, jag har en dag att ta mig igenom. Som tur är så behöver jag inte försöka klara dagen själv, Mannen finns vid min sida <3

Av Linda Ljung - 30 april 2016 02:40

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfarande är vid fullt medvetande.. Och blir sorgligt nog bara piggare och piggare *suck*

Vridit och vänt på mig till förbannelse under hela tiden också, jag vet fortfarande inte om Mannen vaknade av det eller om han pratade i sömne, för efter en av mina lite mer livliga vrid-och-vändningar så vänder han sig mot mig, säger något som jag uppfattade som "Bra att du lootar!"(med sarkasm) följt av vad jag uppfattade som "du måste loota grottan". Jag kan ha hört fel, det KAN ha varit en uppmaning om att sluta vrida på mig hela tiden. Får fråga honom när han vaknar helt enkelt.


Men jaha, vad gör man nu då? Ska iväg på släktträff om lite drygt 9 timmar, någonstans där innan det skulle det vara rätt bra med iaf en timmes sömn.. Kakor skulle jag bakat dessutom, det kom jag på strax innan jag bestämde mig för att gå upp ur sängen och erkänna mig besegrad, så naturligtvis kom det en liten ångestattack och hälsade på också, följt av lite mer ångest och trashtalk om mig själv, av mig själv. Eller ja, det är den Onda sidan i huvudet som står för allt trashtalkande, den snälla sidan verkar ha tagit sina sömntabletter, för jag fick möta det ondskefulla fanskapet utan backup..


Hej hopp eller nått..

Av Linda Ljung - 13 mars 2016 14:38

Har du någonsin upplevt ångest?

Nu pratar jag inte om ångesten man kan få om man är 5 minuter sen till jobbet, eller över vad du ska laga till middag. Jag pratar om den typ av ångest som får bröstkorgen att kännas på tok för liten, där hjärtat rusar och bultar som om det var på väg ut ur bröstet, du hyperventilerar och tror att du ska kvävas, då du ligger i en gråtande liten hög på golvet och inte vill något annat än att försvinna från denna jord? Att vad som helst hade varit att föredra över detta helvete, att döden känns mer lockande än livet?

Jaså det har du inte? Först och främst, fy fan vad skönt för dig!


Att leva med ångest är långt ifrån en dans på rosor, det är inte inbillning från vår sida, och det är enormt jävla sårande och förminskande när någon inte tar dig på allvar, när man får höra saker som "äsch, det är väl inte så farligt, det är bara att göra det!". Saker som många friska tar för givet kan vara en omöjlig uppgift för någon med ångest, exempelvis att: ringa myndigheter, söka jobb, gå till läkare, be om hjälp etc. Listan kan göras LÅNG!


Försök att hålla det faktumet i åtanke innan ni öppnar munnen nästa gång, för det kan räcka med ETT litet ord för att hela karusellen ska startas, och i värsta fall blir det droppen som överfyller livets bägare, och så har man en person mindre i världen.. 

Av Linda Ljung - 7 mars 2016 18:36

Jag hade en sjuhelvets tur, det visade sig att sambon hade Circadin hemma, så igår testade jag en!

22.45 intog jag tabletten.

03.30 somnade jag....


Känns inte riktigt som att den gav den förväntade effekten va?

Av Linda Ljung - 6 mars 2016 01:40

Ibland hatar jag min hjärna. Det vi är ovänner om den HÄR gången är att den fått för sig att jag minsann INTE ska få sova som en "normal" människa, utan mina dygn ska tydligen delas upp på 19-20 timmars vakenhet (eller mer) och sen få vila under 4-5 timmar, och så har det sett ut sedan i tisdags... Är jag trött på att min hjärna inte bara kan samarbeta någon jävla gång? Svar ja!

Sist jag var hos läkaren diskuterades mina sömnproblem, samtalet gick ungefär så här:


- "När tar du din Imovane?"

- "Precis innan jag ska lägga mig."

- "Och när brukar du gå och lägga dig?"

- "Jag försöker att komma i säng runt 12 som senast."

- "Jaha, och när brukar du somna då?"

- "Öhm, vid 3-4 nånting?"

- "Oj! Då kan du lika bra sluta ta dom, för dom ger ingen effekt på dig om du ligger vaken så länge efter intag."

 

Nej men GUD vad kul, och då tyckte jag ändå att Imovane var den sorten som funkat "bäst". Långt ifrån bra, men bäst av de sorter jag fått testa, för den gav mig iaf någon form av effekt (salongsberusning i tablettform!) till skillnad från de andra sorterna, som lika bra kunnat vara sockerpiller med tanke på den uteblivna effekten..

Det blev tal om att skriva in mig i en sömngrupp, men i takt med att samtalet fortskred ändrades den ideén till att istället testa att sätta in Circadin, en tablett som innehåller melatonin (kroppens naturliga sömnhormon)


"Melatonin är ett hormon i kroppen som styr sömn och vakenhet. Under mörka kvällar ökar melatoninet och vi känner oss trötta. I normala fall. Lampor, ljusa datorskärmar och trevligt sällskap kan göra att melatoninet inte ökar som det ska. Även vissa neuropsykiatriska diagnoser som ADHD och mani, eller bara hög ålder, kan sätta hormonproduktionen ur spel."


Dock finns det ett STORT problem med Circadin...


"Priset är också ett problem. Det receptbelagda läkemedlet innehåller 2 mg melatonin och kostar över sju kronor per tablett. Det blir mycket för den som enligt dosanvisningarna ska ta flera tabletter per natt."

 

Här tänker ni kanske "Ja men det går väl under högkostnadsskyddet?" Svar nej...

 

"Circadin (melatonin) för korttidsbehandling av sömnbesvär (primär insomni), hos patienter som är 55 år och äldre, kommer inte att ingå i högkostnadsskyddet. Företaget som står bakom produkten har inte visat att nyttan av Circadin motsvarar kostnaden.

Circadin är godkänt som monoterapi för kortvarig behandling av primär insomni kännetecknad av dålig sömnkvalitet hos patienter som är 55 år och äldre. Sömnbesvär är ett övergripande begrepp som omfattar flera typer av besvär. Med sömnbesvär menas otillräcklig sömn eller sömn av dålig kvalitet som gör att man inte känner sig utvilad dagtid. Individen kan ha insomningsbesvär, uppvaknanden med svårigheter att somna om, för tidigt morgonuppvaknande eller kombinationer av dessa besvär. Primär insomni är sömnbesvär då det inte finns någon känd bakombliggande sjuklighet.

Företaget har inte visat att Circadin tillför bättre effekt eller att dess biverkningsprofil väger upp den dyrare behandlingskostnaden jämfört med nuvarande behandlingsalternativ. Företaget har därmed inte visat att kostnaden för behandlingen är rimlig ur ett medicinskt, humanitärt och samhällsekonomiskt helhetsperspektiv.

Mot denna bakgrund beslutar vi att Circadin inte ska vara subventionerat och inte ingå i högkostnadsskyddet.

Beslutet fattades den 12 december 2013."


En ask med 30 tabletter kostar i skrivande stund 257:-, en struntsumma för många (var glada för det!), vilket innebär att jag kommer behöva punga ut med 3084:- årligen, PLUS summan som krävs för att högkostnadsskyddet ska kicka in (2200:- om jag inte har fel för mig), vilket då kommer innebära att jag kommer ha en fast utgift om 5284/år på TVÅ mediciner. Återigen, en struntsumma för många (återigen, var JÄVLIGT tacksamma för det!), men för mig är det är det inte ett alternativ. Jag har helt enkelt inte råd som det ser ut nu, och det är enormt stressande att veta att det FINNS en medicin som kanske kan hjälpa mig, men det finns inte utrymme för den utgiften i budgeten.

Yeeeeeey för att vara fattig!



Källor:

http://dinamediciner.se/nyheter/melatonin-en-het-fraga-bland-lakare

http://www.tlv.se/beslut/beslut-lakemedel/avslag-uteslutningar/Vi-beslutar-att-Circadin-inte-ska-inga-i-hogkostnadsskyddet/

 

 

Skapa flashcards