Ibland älskar jag min hjärna... *asgarv*

EN kompis till mig frågar:

Mår du ok idag?

Okej, så HÄR är det. Jag har precis fått bekräftat att jag HAR en bipolär sjukdom. Den bekräftelsen fick jag (mitt helt medvetna JAG) idag. Jag ÄR inte min sjukdom, men iom att diagnosen inte ens är svart på vit ännu (träffar min läkare på måndag) så är allt fortfarande helt overkligt, som att nej men jag har inte alls den sjukdomen, jag inbillar mig fortfarande, det MÅSTE vara något annat. Jag är osäker och litar inte fullt ut på mig själv, även om jag är mer "klar" och medveten än vad jag någonsin varit tidigare. Nu ÄR det så här, och jag ska lära mig att acceptera det, på riktigt och fullt ut, jag ska lära mig att leva med det och jag och mina anhöriga KOMMER få all hjälp för att JAG ska kunna leva "normalt".

Känslostormarna som uppstått sedan jag startade bloggen har varit många, kraftiga och all over the place. Jag har haft psykoser, MÅNGA psykoser, men jag tänker INTE analysera (för mycket) själv, eller med familj, vänner och bekanta, utan jag ska BARA analysera detta ihop med läkaren, psykologen och kbtaren. Information delar jag gärna med mig av, och frågor svarar jag gärna på, men jag tänker INTE analysera mig själv och jag VILL inte prata om sjukdomen enbart. Även om det just nu är stort. Och overkligt. Men jag mår bäst av att umgås med mina sanna vänner, ni som funnits där hela tiden, ni som faktiskt inte utnyttjat mig, och jag VILL umgås mer med er igen. Jag kanske inte alltid ORKAR ses, eller KAN ses, men jag VILL.

Hur som. ni underbaringar vet vilka ni är och känner ni er osäkra så är ni nästan garanterat en av mina underbaringar <3