Idag är jag ledsen. Ledsen och jävligt less på människor. Speciellt människor som jag tror något bra om, där det sedan visar sig att jag hade så in åt helvete fel i mina antaganden. Varför gör ni så här? Är det någon kick för er att fånga någons intresse, att kultivera någons intresse, att visa sig förstående och omtänksam, omhändertagande? Alltså jag fattar inte? Vad fan är det med människor? Hur FAN vågar du?? Jag sänker garden, jag släpper in dig i mitt liv, jag berättar saker för dig som jag inte delar med mig av till vem som helst... Är det konstigt att jag är som jag är? Är det konstigt att jag fan inte vågar lita på någon längre?

SKAM över er! Skam över er familj, skam över er KO!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill jättegärna göra mer saker, men jag orkar oftast inte. Det har absolut inget med lathet att göra, ovilja att träffas eller att jag inte tycker om dig. Det handlar helt enkelt om att jag inte har någon energi över. Jag vet att det har varit så...

Precis hemkommen från läkarbesök, domen löd som följande: fortfarande bipolär, och den diagnosen har fått en namngiven kompis nu som heter ADD. Yäy, verkligen, jag hoppar HÖGT av glädje.. Ska återgå till att käka Fluoxetin igen för att få komma upp l...

Ny natt, samma problem. John Blund verkar hata mig. Seriöst alltså, den mängden inlägg jag gjort om just mina sömnproblem är fan sorglig, och jag är så less på det nu att jag skulle kunna skrika rakt ut, MEN det gör jag inte, då jag har min sovande f...

Först, Mannen HADE pratat i sömnen, så det blev en lite rolig historia att dra sådär på morgonkvisten *fniss*    Så okej, det blev faktiskt några timmars sömn (yey), gick in och la mig i sängen igen runt 4, är rätt säker på att jag lyckades somna...

La mig i sängen vid halv tio-ish, legat HELA tiden fram till nu (02:38) i mörker, med stängda ögon och bara hoppats på att sömnen skulle fånga mig... Men hade jag sån tur? Nej nej nej, istället blir jag bara mer och mer frustrerad över att jag fortfa...