.. helt jävla fantastiska människor! I det här inlägget tänkte jag försöka hålla mig till att hylla mina underbaringar, människorna i mitt liv som är direkt ansvariga för att jag fortfarande är vid liv idag. 

Vi börjar med den första, som jag i dagens läge inte har någon kontakt med öht, men som ändå har fått plats som en av mina skyddsänglar; Martin.

Martin var den första som fysiskt räddade mig från att ta livet av mig, jag tror inte ens att han var medveten om hur nära jag var, hade jag varit ensam på den där balkongen så hade jag hoppat. Mitt liv hade slutat när jag var 14-15 nånting om det inte vore för Martin, så tack! Från djupet av mitt hjärta, TACK! 

Nu till dom underbaringar som får mig att leva idag, som hjälper mig att orka fortsätta kämpa på!

Bonnie: Min underbara, vackra och älskade fru! Du är den mest osjälviska människa jag känner, och jag är så ofantligt hedrad över att få ha dig i mitt liv, orden som beskriver min kärlek för dig är inte uppfunna ännu! Du lyfter mig bara genom att finns till, och för det är jag dig evigt tacksam. Jag älskar dig!

Johan: Ja jag är ledsen, men även DU tillhör mina närmsta, vare sig du vill det eller inte ;) Och det är inte bara för att du är gift med min fru, jag älskar dig för dig, för att du funnits som stöd under så många år och för att du alltid säger som det är, du ljuger inte för att saker ska låta bra, det är en egenskap hos dig som jag värderar väldigt högt!

Robban: Älskade storebror

Dal: Våra fikor alltså.. Dom fikorna har hjälpt mig att hålla mig på rätt köl så många gånger att jag tappat räkningen! Alla varma kramar, din humor och förmåga att få mig att skratta även när insidan på mig gråter, det är ovärderligt och jag älskar dig <3

Anna: Min älskade hjärtesyster! Jag vet inte var jag ska börja, jag vet inte vilka ord jag ska använda.. Tack! Tack för att du finns, tack för att jag får vara en del av din familj, bara TACK! Jag saknar ord, vilket är ovanligt för den skrivande jag, men det GÅR inte att beskriva djupet av min tacksamhet, tillgivenhet och kärlek. Du och jag mot världen, för evigt! <3

Victor: Ja vad kan jag säga? Du vet själv vilket stöd du varit, är och förhoppningsvis kommer att vara även resten av mitt liv. Att det kan bli en sån vänskap från ett krogragg ;) Älskar dig!

Henke: Var ska jag börja? Redan i början av vår kontakt kände jag ett band till dig, något som är väldigt sällsynt i min värld. Somliga bara klickar man med du vet? Vi klickade från första början, jag behöver dig i mitt liv, du är MIN Henke

Då får vi se om denna gångens lösning kan fungera; en gigantisk kopp med blueberry muffin te och The Walking Dead till det, kan ju inte bli annat än mys!

Han dyker alltid upp när jag minst anar det, kryper ner i sängen med mig och ligger och petar på mig HELA tiden så att jag inte kan somna. Han driver mig till vansinne när han hälsar på, den där herr Insomnia. Jag borde fan försöka göra slut med honom snart, verkligen låta mitt förakt mot honom genomsyra varje hatiskt ord jag kan använda för att avlägsna honom. Dock misstänker jag starkt att han är döv, det eller så ignorerar han mig. En cigg och lite film på detta kanske?